Digitalt förbättrat fotografi.
Maria Montessori skapade montessoripedagogiken som bär hennes namn och som används både i offentliga och privata skolor runt om i världen.
Hon föds den 31 augusti 1870 i Chiaravalle i Italien och är dotter till Alessandro Montessori och Renilde Stoppani. Alessandro är revisor i statlig tjänst. Hennes mor Renilde är välutbildad jämfört med många andra kvinnor vid denna tid och har en passion för att läsa.
Som tonåring börjar Maria studera vid en teknisk skola, ett ovanligt utbildningsval för en flicka vid denna tid. Hon går där som förberedelse för sin dröm att bli ingenjör, men bestämmer sig senare för att bli läkare.
Läraryrket är ett av de få yrken som kvinnor då uppmuntras att utöva. Maria vill emellertid gå en annan väg, trots de hinder som möter kvinnor som söker sig till medicinska studier.
Ett liv mellan medicin och pedagogik. Maria Montessori börjar sin yrkesbana som läkare. Arbetet med barn väcker frågor som för henne vidare till pedagogiken och så småningom till ett livslångt arbete med barns utveckling.
Examen från universitetet i Rom
År 1896 tar Maria Montessori läkarexamen vid universitetet i Rom, La Sapienza, och blir därmed en av Italiens första kvinnliga läkare. Vägen dit har präglats av motstånd och fördomar mot kvinnor inom medicinen.
Hon arbetar därefter bland annat vid universitetets psykiatriska klinik. Där väcks hennes intresse för barn med funktionsnedsättningar och för hur deras utveckling kan stödjas genom utbildning och en mer stimulerande miljö.
En del i att förstå hennes arbete och henne som person är att se det i sitt historiska sammanhang. Italien befinner sig, liksom många andra länder, i en tid av industrialisering och stora sociala skillnader. Barnarbete förekommer, och barn som lever i fattigdom eller har funktionsnedsättningar har ofta mycket begränsade möjligheter till utbildning och delaktighet.
Tiden på Scuola Ortofrenica
Vid en pedagogisk kongress i Turin 1898 argumenterar Maria Montessori för att barn med intellektuella funktionsnedsättningar behöver pedagogiskt stöd, inte enbart medicinsk vård.
Omkring år 1900 blir hon tillsammans med Giuseppe Montesano ledare för Scuola Ortofrenica i Rom. Verksamheten kombinerar utbildning av lärare med arbete med barn som har olika stödbehov. Maria lämnar skolan 1901.
Arbetet ger henne möjlighet att pröva och utveckla sina idéer i praktiken. Hon använder och vidareutvecklar bland annat material som bygger på Jean-Marc Itards och Édouard Séguins arbete.
Några av barnen klarar skolprov som också används för andra barn. Framgångarna får henne att fundera över vilka möjligheter som skulle kunna öppnas om även barn i den vanliga skolan fick undervisning som bättre tog vara på deras förutsättningar.
Maria blir mamma
År 1898 föder Maria Montessori sitt enda barn, Mario, vars far är läkaren Giuseppe Montesano. Giuseppe och Maria gifter sig aldrig. Ett barn utanför äktenskapet kan vid denna tid få stora sociala konsekvenser, särskilt för modern.
Mario får växa upp hos en familj på landsbygden nära Rom. Maria besöker honom ofta, men det är först när han blir äldre som han får veta att hon är hans mamma.
Efter att Marias egen mor dör i december 1912 flyttar Mario till henne i Rom. Han blir senare en av hennes viktigaste medarbetare och följer henne på många av hennes resor.
Vidare studier
Maria studerar även filosofi, antropologi och experimentell psykologi. År 1901 fördjupar hon sig åter i studier vid universitetet i Rom.
Hon studerar ingående Jean-Marc Itards och Édouard Séguins arbeten och översätter texter för att bättre förstå deras metoder. Deras arbete med sinnesträning och konkret material får betydelse för hennes fortsatta utveckling av pedagogiken.
Startar ett barnhus i San Lorenzo
Maria blir ombedd att arbeta med barn inom ett bostadsprojekt i San Lorenzo, ett fattigt område i Rom. Den 6 januari 1907 öppnar verksamheten som får namnet Casa dei Bambini, Barnens hus.
Här får hon möjlighet att observera hur barnen arbetar när miljön och aktiviteterna anpassas efter deras utveckling. Hon väljer ut och vidareutvecklar material som väcker deras intresse och uppmuntrar dem att arbeta självständigt.
När ett barn ska börja använda ett nytt material visar läraren hur det fungerar. Därefter får barnet möjlighet att öva och utforska på egen hand, med stöd när det behövs. Observationerna av barnens aktivitet blir centrala för Montessoris fortsatta arbete.
En berättelse om montessorimaterialet
I en ofta återgiven berättelse om de tidiga barnhusen förvaras materialet i ett låst skåp. En morgon är skåpet olåst och barnen har själva tagit fram det de vill arbeta med.
Berättelsen illustrerar en viktig tanke inom montessoripedagogiken: materialet ska vara tillgängligt för barnen. På öppna, låga hyllor kan de själva välja och hämta sådant som de har fått en introduktion till.
Fokus på hela barnet
Maria engagerar barnen i vardagliga aktiviteter som att tvätta händerna, göra rent bord och putsa skor. Genom sådana uppgifter får barnen öva rörelser, koncentration och självständighet.
Hon lägger stor vikt vid barnets utveckling som helhet. Självständighet och självdisciplin ses som nära förbundna med frihet och självförtroende.
Vid det första barnhuset observerar hon också hur barn blir intresserade av att läsa och skriva. Verksamheten väcker uppmärksamhet och bidrar till att fler barnhus öppnas och att intresset för hennes pedagogik sprids internationellt.
Montessoripedagogiken börjar spridas
Barnhuset i San Lorenzo får regelbundet besök av personer som vill studera verksamheten. Hösten 1908 finns fem Case dei Bambini: fyra i Rom och ett i Milano. Bland barnen finns femåringar som har lärt sig att läsa och skriva.
Maria ser barnet som en människa med en egen utvecklingskraft och potential att upptäcka, snarare än som ett blankt papper som vuxna ska fylla med kunskap.
År 1909 håller hon sin första kurs i montessoripedagogik för omkring 100 deltagare i Italien. Samma år ger hon ut sin första bok, Il Metodo della Pedagogia Scientifica applicato all’educazione infantile nelle Case dei Bambini.
Ägnar sig helt åt pedagogiken
År 1911 lämnar Maria sitt arbete som läkare och sin tjänst vid universitetet i Rom för att helt ägna sig åt pedagogiken. Arbetet med den nya utbildningsformen tar allt mer av hennes tid och uppmärksamhet.
Hon ägnar sedan resten av sitt liv åt att utveckla och sprida den pedagogiska filosofi som arbetet med barnen i Rom har lagt grunden till.
Hennes första bok översätts till engelska och ges 1912 ut i USA under namnet The Montessori Method. Den första upplagan på 5 000 exemplar säljer slut på några dagar, och boken blir en stor försäljningsframgång.
Den första internationella montessorikursen
År 1913 håller Maria sin första internationella utbildning i montessoripedagogik. Kursen hålls i hennes egen lägenhet i Rom.
Förutom deltagare från Italien och andra europeiska länder kommer deltagare från Australien, Sydafrika, Indien, Kina, Filippinerna, USA och Kanada.
Året efter publiceras hennes bok Dr. Montessori’s Own Handbook i New York.
Resorna till USA
Maria Montessori gör sin första resa till USA 1913. Intresset för hennes arbete är stort, och hon föreläser bland annat i Carnegie Hall i New York. Bland dem som stödjer montessorirörelsen finns Alexander Graham Bell och hans hustru Mabel.
År 1915 återvänder hon till USA, denna gång tillsammans med sin son Mario. Vid världsutställningen i San Francisco visas ett montessoriklassrum där besökarna kan följa barnens arbete genom glasväggar.
Utställningen bidrar till att göra hennes pedagogik mer känd. Samma år dör Marias far.
Åter till Europa och Spanien
Under 1910-talet blir Barcelona en viktig bas för Maria Montessoris arbete. Här får hon möjlighet att utveckla sin pedagogik och utbilda lärare.
Efter Marios giftermål med Helen Christy 1917 ansluter sig det unga paret till henne i Barcelona. Maria får fyra barnbarn: Mario Jr, Rolando, Marilena och Renilde. De följande åren tillbringar hon mycket tid i Spanien och Italien.
År 1924 möter hon Benito Mussolini. Den italienska staten stödjer under en period montessoriskolor och lärarutbildning, men förhållandet mellan Montessori och den fascistiska regimen kommer senare att brytas.
Hon fortsätter också sitt internationella arbete och besöker bland annat Argentina 1926.
AMI grundas
År 1929 grundar Maria tillsammans med sin son Mario Association Montessori Internationale, AMI. Organisationen ska stödja och föra arbetet vidare och värna pedagogikens grundläggande principer.
AMI har till en början sitt huvudkontor i Berlin. Marias barnbarn Renilde blir långt senare organisationens generalsekreterare och därefter ordförande, en post hon innehar till 2005.
Bokbål och konflikter med fascismen
Under 1920-talet och början av 1930-talet bidrar det statliga stödet till att montessoriverksamhet utvecklas i Italien. Maria Montessoris relation till den fascistiska regimen är därför en del av hennes historia, liksom den senare brytningen med den.
År 1933 stängs montessoriskolor i Tyskland. Enligt AMI bränns också en avbild av Maria Montessori ovanför ett bål med hennes böcker i Berlin.
Under 1930-talet bryter Montessori med Mussolinis regim. Hon motsätter sig att montessoriskolorna införlivas i den fascistiska ungdomsrörelsen. Även verksamheten i Italien stängs under denna period.
En tid av fascism och krig
Maria vill skapa ett permanent centrum för forskning och utveckling av sin pedagogik. Fascismens framväxt och krigen i Europa försvårar emellertid hennes möjligheter att förverkliga planerna.
År 1935 flyttas AMI:s huvudkontor till Amsterdam.
Åren i Spanien tar slut 1936 när det spanska inbördeskriget bryter ut. Maria lämnar Barcelona och tar sig först till England och därefter till Nederländerna.
Där får familjen bo hos Ada Piersons familj. Mario, som har separerat från sin första hustru, gifter sig senare med Ada.
Utbildning för fred
Under åren före andra världskriget reser Maria Montessori i Europa och håller föreläsningar om utbildningens betydelse för fred.
Fredstanken blir en viktig del av hennes arbete. Hon betonar att utbildning behöver stödja människors utveckling och samspel, inte förbereda dem för krig.
Flera av hennes föredrag samlas senare i boken Educazione e pace, på svenska Utbildning och fred.
Åren i Indien
År 1939 får Maria en inbjudan från Teosofiska samfundet att besöka Indien. Hon accepterar och reser dit tillsammans med Mario, 69 år gammal.
Besöket är ursprungligen tänkt att omfatta en utbildning på tre månader och en föreläsningsturné. När Italien går in i andra världskriget 1940 förändras emellertid deras situation. Som italienska medborgare får de inte lämna det brittiskt styrda Indien. Mario interneras och Maria får sin rörelsefrihet begränsad.
Under vistelsen arbetar de bland annat i Kodaikanal, en ort i bergen i södra Indien. Erfarenheterna där bidrar till hennes fortsatta arbete med sambanden mellan människor, natur och andra levande varelser.
Kosmisk undervisning. Tillsammans med Mario vidareutvecklar Maria ett arbetssätt för barn i åldern 6–12 år där kunskap sätts i ett större sammanhang. Naturen, människan och världen studeras genom sina samband och sitt ömsesidiga beroende.
Återförening med sin son
I augusti 1940 friges Mario, i samband med Marias 70-årsdag, och de kan åter arbeta tillsammans. De måste stanna kvar i Indien under kriget men får fortsätta sin utbildningsverksamhet.
Med Teosofiska samfundets internationella högkvarter i Adyar, i dagens Chennai, som en viktig bas utbildar de under åren i Indien över 1 500 lärare.
Kurserna bidrar till att lägga en stark grund för montessorirörelsen i Indien. Vistelsen blir också betydelsefull för den fortsatta utvecklingen av deras pedagogiska arbete.
Åter till Nederländerna
År 1946 återvänder Maria och Mario till Nederländerna. Barnbarnen har tillbringat krigsåren där i Ada Piersons omsorg.
Nederländerna förblir Marias bas under resten av livet, även om hon fortsätter att resa och arbeta internationellt.
Under efterkrigsåren utvecklas också verksamhet för de allra yngsta barnen. Adele Costa Gnocchi får en viktig roll i arbetet med utbildning och stöd för barn från födseln till tre års ålder i Rom.
Resor till flera länder
År 1947 återvänder Maria till Indien för ytterligare utbildningsverksamhet. De följande åren arbetar hon även i bland annat Pakistan och flera europeiska länder.
År 1950 genomför hon en föreläsningsturné i Norge och Sverige.
År 1951 håller hon sin sista utbildningskurs i Innsbruck i Österrike. Samma år deltar hon i den nionde internationella montessorikongressen i London.
Maria avlider 81 år gammal
Maria Montessori dör den 6 maj 1952 i Noordwijk aan Zee i Nederländerna, 81 år gammal. Under en stor del av sitt liv har hon rest världen runt för att föreläsa, skriva och etablera utbildningsprogram.
Hennes son Mario fortsätter att leda och utveckla arbetet inom AMI fram till sin död 1982.
Maria begravs på den lokala kyrkogården i Noordwijk. Inskriptionen på hennes grav uttrycker en vädjan till barnen att vara med och bygga fred i människan och i världen.
Nobelnomineringar och ett internationellt arv
Maria Montessori nomineras till Nobels fredspris 1949, 1950 och 1951.
År 1990 börjar Italien ge ut en 1 000-liressedel med hennes porträtt på framsidan. Sedeln är ett av flera uttryck för den uppmärksamhet hennes arbete har fått.
Montessoripedagogiken fortsätter att användas i många delar av världen. I den internationella kartläggningen Global Montessori Census 2022 uppskattas antalet montessoriskolor till omkring 15 800 i 154 länder. Uppgiften avser kartläggningen 2022 och är inte en löpande uppdaterad statistik.
Om bilderna
Fotografierna har förbättrats digitalt, bland annat med AI-stöd, för att göra dem tydligare. Bearbetningen kan påverka återgivningen av små detaljer. Bilderna är bearbetade versioner av historiska fotografier.
Bildkällor: De tio fotografierna med årtalsangivelser från 1913 till 1951 är hämtade från Montessori Centenary. Årtalen följer källans bildtexter.
Det inledande porträttet kommer från Library of Congress, Bain News Service, med arkivbeteckningen LC-DIG-ggbain-14964. Fotografiet dateras till cirka 1910–1915 och har beskurits för denna sida.